Personvagnar
Historia
| Historia | Våra vagnar | Mer information |
Vid AGJ finns en mycket representativ samling av personvagnar, som väl speglar de olika utvecklingsskedena inom detta område. AGJ har satsat på att spara vagnar som verkligen belyser hur det var att åka tåg förr i tiden. Vid AGJ finner man således inte unika kunga- eller jaktvagnar, som på flera andra håll. Besökaren får inte heller bara se moderna stålvagnar i AGJs tåg. Nej – vid AGJ kan besökaren själv se och uppleva hur det var att åka tåg förr i tiden. En autentisk helhetsupplevelse som det numera kan vara mycket svår att uppleva på andra håll i landet.
”I järnvägens barndom…”
I järnvägens barndom var alla personvagnar tvåaxliga liksom godsvagnarna. Vagnarna var förhållandevis små och personvagnarna hade ofta bara tre små kupéer med ingång direkt från långsidorna. Ibland var någon av de små kupéerna avdelad för post och ibland var en eller flera kupéer lite mer pompöst inredda för att kunna tillgodose behovet för 1:a och 2:a klassresenärer. Ända till 1880-talet såg nästan alla personvagnar ut på detta sätt.
På 1880-talet började man göra personvagnarna lite längre, genom att förse dem med öppna plattformar i vagnsändarna, samtidigt som man gjorde det möjligt att gå från vagn till vagn och mellan de olika plattformarna. På 1890-talet blev vagnarna ännu elegantare genom att de då ofta försågs med lanternin på taket.
Vagnarna var dock fortfarande relativt små och tvåaxliga, med kort hjulbas. Vid AGJ har man lyckats att samla ihop ganska många personvagnar från dessa tidiga år. Tyvärr saknar flera av vagnarna inredning, hjul, m.m. då de tjänat som sommarstugor, hönshus och dylikt när man hittat dem. AGJ räknar dock med att flera av dessa intressanta vagnar skall gå att återställa som riktiga gammaldags personvagnar som kan visa hur man färdades på järnvägen under slutet av 1880-talet.
”På 1890-talet kom boggivagnar till Sverige på allvar…”
Omkring 1890 gjorde personboggivagnen på allvar sin entré i Sverige. Mariestad – Kinnekulle Järnväg tillhörde pionjärerna och man anskaffade till järnvägens invigning 1889 två boggivagnar tillverkade av AB Atlas. Till SJ levererades en stor mängd plåtklädda personboggivagnar med lanternin under 1890-talet, men på smalspåret dröjde det ytterligare några år innan vagnstypen slog igenom på allvar.
Vid AGJ finns fyra personboggivagnar tillverkade 1898 – 1901 som minne från denna epok. Det rör sig dels om två verkligt eleganta vagnar, den ena från Hjo – Stenstorps Järnväg och den andra från Örebro – Pålsboda Järnväg, dels om två personvagnar som blivit ombyggda och moderniserade på 1940-talet, där den ena vagnen kommer från Norrköping – Arkösunds Järnväg och den andra från Västergötland – Göteborgs Järnväg.
Några år in på 1900-talet började vissa järnvägar anskaffa personvagnar som utvändigt var klädda med teak i stället för plåt. Fram till omkring 1910 var det ganska vanligt med lanternin, men då övergick man till stora rymliga personvagnar med högvälvt tak. Från denna tidpunkt levererades nästan alla personvagnar med teakklädsel..
Vid AGJ finns flera bra exempel på vagnar som visar hur de för Sverige en gång så typiska teakklädda persontågen såg ut. Till följd av att man kring sekelskiftet började bygga tvåaxliga personvagnar med fria länkaxlar, kunde vagnarna göras betydligt längre än tidigare. Det innebar något av en renässans för de tvåaxliga personvagnarna, och under åren 1899 – 1928 anskaffade såväl SJ som de enskilda järnvägarna en stor mängd med tvåaxliga personvagnar.
Under de första åren levererades dessa vagnar plåtklädda och med lanternin, men efterhand utfördes de med högvälvt tak och utvändigt klädda med teak. Vid AGJ har man även lyckats samla ihop en rad goda representanter för detta utvecklingsskede. De tvåaxliga personvagnarna förekom sålunda i stort antal runt om i Sverige långt in på 1950-talet, men det är nästan bara vid AGJ som de nu finns kvar.
”Personvagnarna moderniserades på 1930-talet…”
Personvagnsbeståndet vid våra järnvägar moderniserades efterhand. Redan omkring år 1920 anskaffade många smalspårsbanor nitade personboggivagnar från Tyskland, medan Västgötabanan så sent som 1922 lät beställa 30 st teakklädda tvåaxliga personvagnar från Tyskland.
Under 1930-talet övergick dock även Västgötabanan till att köpa nitade personboggivagnar av tysk tillverkning, och i allmänhet så sambeställde VGJ sina vagnar tillsammans med SRJ (Roslagsbanan), som anskaffade många personvagnar från Tyskland under dessa år. VGJ:s nyaste personvagn, nr 3008, levererades 1941 från Svenska Maskinverken i Södertälje tillsammans med systervagnarna SRJ nr 103 och 104.
AGJ har lyckats att få tag på flera vagnar av de modeller som rullade på Västgötabanan från 1930-talet och framåt. Vagnen VGJ 3008 blev tyvärr skrotad av SJ i början av 1960-talet, men systervagnen SRJ 104 finns nu att beskåda vid AGJ, där vagnen går i trafik som AGJ nr 37.
Våra vagnar
| Nummer | Tillverkare | År | Plats | Längd | Vikt | Status |
|---|---|---|---|---|---|---|
| C 10 | VABIS | 1910 | 32 | 9,5 | 11,0 | Trafik |
| C 11 | ASJ | 1909 | 30 | 9,7 | 9,0 | – |
| C 12 | Fole | 1905 | 28 | 9,5 | 9,1 | Trafik |
| C 14 | Fole | 1908 | 36 | 9,4 | 8,0 | – |
| CF 15 | Kalmar | 1911 | 24 | 10,1 | 10,2 | Trafik |
| CF 16 | Kalmar | 1911 | 18 | 10,1 | 10,2 | Trafik |
| CF 17 | ASJ | 1909 | 10 | 9,7 | 9,2 | – |
| BCo 20 | Hessleholm | 1903 | 8+24 | 15,1 | 16,0 | – |
| BCo 21 | Hessleholm | 1903 | 8+25 | 15,1 | 14,7 | – |
| Co 22 | Hessleholm | 1903 | 62 | 15,1 | 14,7 | – |
| Co 23 | Kockums | 1899 | 59 | 16,0 | 17,0 | – |
| Co 24 | ASEA | 1914 | 72 | 16,8 | 18,5 | Trafik |
| CDFo10 26 | Kalmar | 1908 | 18 | 15,3 | 18,2 | Trafik |
| ACo 27 | Götaverken | 1908 | 14+28 | 13,8 | 12,5 | – |
| Co 28 | Atlas | 1898 | 23 | 13,8 | 17,0 | Trafik |
| Co 29 | Kockums | 1901 | 39 | 15,3 | 15,0 | Trafik |
| Co 30 | Södertälje | 1900 | – | 15,3 | – | – |
| Co 31 | Atlas | 1899 | 56 | 14,9 | 19,0 | – |
| Co 32 | Bautzen | 1920 | 72 | 16,8 | 19,5 | – |
| Co 33 | Bautzen | 1920 | 72 | 16,8 | 19,5 | – |
| Co 34 | Bautzen | 1939 | 72 | 16,8 | 16,7 | Trafik |
| Co 35 | Bautzen | 1944 | 70 | 19,9 | 18,7 | – |
| Co 36 | Bautzen | 1944 | 70 | 19,9 | 18,7 | – |
| Co 37 | Södertälje | 1941 | 70 | 18,0 | 18,9 | – |
Mer information om våra vagnar
AGJ C 10 – fd. SJ Cp 284 – VVJ C 10
Vagnen AGJ C 10 levererades ursprungligen till Växjö – Virserums Järnväg (VVJ) i Småland där den fick littera C3 10.
Växjö – Virserums Järnväg öppnades 1894 i dess första sträckning och förlängdes i olika etapper och bytte därför namn flera gånger. Slutligt namn blev 1922 Växjö – Åseda – Hultsfreds Järnväg (VÅHJ). Järnvägen är sedan några år tillbaka nerlagd och uppriven på delar av sträckan.
Vagn 10 byggdes 1910 av Vagnfabriks-Aktiebolaget i Södertelge (VABIS) och har ett typiskt utseende för många vagnar på mindre banor då den har plåtbeklädnad utanpå en trästomme.
När VÅHJ förstatligades den 1 juli 1941 blev vagnen överförd till Statens Järnvägar – SJ – och fick nytt littera SJ ECb 284 som senare blev ändrat till Cp 284 och slutligen Bp 284 när tredje klass slopades 1956.
Vagnen stod uppställd i Bergsjö, Hälsingland, som ett minnesmärke över järnvägen innan den såldes 1973 till Anten – Gräfsnäs Järnväg – AGJ – där den fick littera C 10.
Vagnen väger 11,0 ton. Den är 9,5 meter lång och 2,5 meter bred. Den tar 32 sittande passagerare. Vagnen används i vår sommartrafik.
AGJ C 11 – fd. SJ Cp 338 – SÖJ C 11
Vagnen AGJ C 11 levererades ursprungligen till Södra Ölands Järnväg (SÖJ) där den fick littera C 11.
SÖJ var en 96 km lång 891 mm smalspårig järnväg mellan Borgholm och Näsby på Öland. Sträckan mellan Borgholm och Färjestaden öppnades den 24 november 1909 och den återstående sträckan till Ottenby öppnades den 1 februari 1910. Banan uppgick den 1 januari 1928 tillsammans med Borgholm-Böda Järnväg (BBJ) i Ölands Järnvägar (ÖJ). Järnvägen köptes av staten 1947 och drevs därefter av Statens Järnvägar (SJ) fram till den 1 oktober 1961 när all järnvägstrafik på Öland lades ner. En stor del av godstrafiken var säsongstransporten av sockerbetor till sockerbruket i Mörbylånga. Rivningen slutfördes under 1962 och det mesta av järnvägsmaterialet fraktades till Kalmar på järnvägsfärjan.
Vagn 11 byggdes 1909 av AB Svenska Järnvägsverkstäderna (ASJ). År 1907 grundades ASJ i Linköping av bröderna Carl Johan och Erland Uggla som tidigare varit verksamma vid Södertelge Verkstäder. 1917 köpte företaget en vagnfabrik i Arlöv och en i Falun.
Vagnen har ett typiskt utseende för många vagnar på mindre banor då den har teakklädsel utanpå en trästomme.
När SÖJ / ÖJ förstatligades den 1 juli 1941 blev vagnen överförd till Statens Järnvägar – SJ – och fick nytt littera SJ Cp 338 som senare blev ändrat till Bp 338 när tredje klass slopades 1956.
Vagnen stod uppställd i Bergsjö, Hälsingland, som ett minnesmärke över järnvägen innan den såldes 1966 till Anten – Gräfsnäs Järnväg – AGJ – där den fick littera C 11. Vagnen är sedan 1975 avställd i väntan på revision.
Vagnen väger 9,0 ton. Den är 9,7 meter lång och 2,7 meter bred. Den tar 30 sittande passagerare. Vagnen används inte i trafik.
AGJ C 12 – fd. SJ Cp 385 – LSSJ C4 230
Vagnen AGJ C 12 levererades ursprungligen till Lidköping – Skara – Stenstorps Järnväg (LSSJ) i Västergötland där den fick littera C4 230.
Bolaget Lidköping–Skara–Stenstorps Järnvägsaktiebolag bildades 1872 och koncession för en järnväg med spårvidden 802 millimeter beviljades den 4 oktober 1872. Valet av spårvidd ändrades till 891 millimeter 1873. Banan öppnades redan den 19 november 1874 och var 50 kilometer lång. Västergötland – Göteborgs Järnvägar (VGJ) köpte LSSJ 1915. LSSJ lades slutligen ner 1961 och är i dag uppriven.
Vagn 12 byggdes 1905 av Fole Mekaniska Verkstad på Gotland och har ett typiskt utseende för många vagnar på mindre banor då den har teakbeklädnad utanpå en trästomme.
När LSSJ och VGJ förstatligades den 1 juli 1948 blev vagnen överförd till Statens Järnvägar – SJ – och fick nytt littera Cp 385 och slutligen Bp 385 när tredje klass slopades 1956. Vagnen är känd för att under lång tid rullat på Trollhättan – Nossebro, dragen av motorvagnen ”Gullhönan” som finns bevarad vid AGJ.
Vagnen såldes 1965, som en av de första vagnarna, till Anten – Gräfsnäs Järnväg – AGJ – där den fick littera C 12.
Vagnen väger 9,1 ton. Den är 9,5 meter lång och 2,3 meter bred. Den tar 28 sittande passagerare. Vagnen används i vår sommartrafik i hop med ”Gullhönan”.
AGJ C 14 – fd. SJ Cp 433 – NÖJ AC 26
Vagnen AGJ C 14 levererades ursprungligen till Norra Östergötlands Järnväg (NÖJ) där den fick littera AC 26. Det innebar att vagnen var en kombinerad 1. klass och 3. klass personvagn.
NÖJ var en sammanslutning av flera smalspåriga järnvägar med 891 mm spårvidd mellan Örebro och Norrköping. Bruksbanan Pålsboda – Finspång, 58 km, öppnad år 1874. Utsträckt från Finspång till Norsholm, 27 km, år 1885. Linjen Örebro – Pålsboda, 30 km, öppnad 1901. Linjen Kimstad – Norrköping, 18 km, öppnad 1906. Järnvägen lades ner i etapper mellan 1962 – 1970.
Vagn 14 byggdes 1908 av Fole Mekaniska Verkstad på Gotland och har ett typiskt utseende för många vagnar på mindre banor då den har plåtklädsel utanpå en trästomme.
När NÖJ / TÖJ förstatligades den 1 juli 1950 blev vagnen överförd till Statens Järnvägar – SJ – och fick nytt littera Cp 433. Vagnen såldes senare till Böksholms bruk i Småland där den användes i brukets interna passagerartrafik.
Vagnen såldes 1965 till Anten – Gräfsnäs Järnväg – AGJ – där den fick littera C 14. Vagnen väger 8,0 ton. Den är 9,4 meter lång och 2,5 meter bred. Den tar 36 sittande passagerare. Vagnen är avställd i väntan på revision.
AGJ CF 15 – fd. SJ CFp 276 – KTsJ C3 1340
Vagnen AGJ CF 15 levererades ursprungligen till Kalmar – Torsås Järnväg (KTsJ) i Småland där den fick littera C3 1340. Kalmar – Torsås Järnväg öppnades för allmän trafiken den 8 augusti 1899 och lades ner 1965. Godstrafiken minskade från sex till tre dagar i veckan under slutet på 1950-talet och all trafik lades ner den 30 maj 1965. Spåren revs under 1965 och 1966
Vagn 15 byggdes 1911 av Kalmar Verkstad (KVAB) och har ett typiskt utseende för många vagnar på mindre banor då den har den har teakbeklädnad utanpå en trästomme. Vagnen byggdes om 1955 och försågs då med resgodsavdelning och tjänstekupé.
När KTsJ förstatligades den 1 juli 1941 blev vagnen överförd till Statens Järnvägar – SJ – och fick nytt littera SJ ECb 276 som senare blev ändrat till CFp 276 och slutligen BFp 276 när tredje klass slopades 1956.
Vagnen såldes 1976 av ett privat tågmuseum i Vackerslätt till Anten – Gräfsnäs Järnväg – AGJ – där den fick littera CFp 15.
Vagnen väger 10,2 ton. Den är 10,14 meter lång och 2,5 meter bred. Den tar 24 sittande passagerare. Det som skiljer sig mot vagn 16 är att vagn 15 har ett mindre resgodsutrymme. Vagnen används i vår sommartrafik.
AGJ CF 16 – fd. SJ CFp 277 – KTsJ C3 1341
Vagnen AGJ CF 16 levererades ursprungligen till Kalmar – Torsås Järnväg (KTsJ) i Småland där den fick littera C3 1341. Kalmar – Torsås Järnväg öppnades för allmän trafiken den 8 augusti 1899 och lades ner 1965. Godstrafiken minskade från sex till tre dagar i veckan under slutet på 1950-talet och all trafik lades ner den 30 maj 1965. Spåren revs under 1965 och 1966
Vagn 16 byggdes 1911 av Kalmar Verkstad (KVAB) och har ett typiskt utseende för många vagnar på mindre banor då den har den har teakbeklädnad utanpå en trästomme. Vagnen byggdes om 1955 och försågs då med resgodsavdelning och tjänstekupé.
När KTsJ förstatligades den 1 juli 1941 blev vagnen överförd till Statens Järnvägar – SJ – och fick nytt littera SJ ECb 277 som senare blev ändrat till CFp 277 och slutligen BFp 277 när tredje klass slopades 1956.
Vagnen såldes 1972 till Anten – Gräfsnäs Järnväg – AGJ – där den fick littera CF 16. Vagnen väger 10,2 ton. Den är 10,14 meter lång och 2,5 meter bred. Den tar 18 sittande passagerare. Det som skiljer sig mot vagn 15 är att vagn 16 har ett större resgodsutrymme. Vagnen används i vår sommartrafik.
AGJ CF 17 – fd. SJ CFp 390 – LSSJ BC 36
Vagnen AGJ CF 17 levererades ursprungligen till Lidköping – Skara – Stenstorps Järnväg (LSSJ) i Västergötland där den fick littera BC 36, senare BC 236.
Bolaget Lidköping–Skara–Stenstorps Järnvägsaktiebolag bildades 1872 och koncession för en järnväg med spårvidden 802 millimeter beviljades den 4 oktober 1872. Valet av spårvidd ändrades till 891 millimeter 1873. Banan öppnades redan den 19 november 1874 och var 50 kilometer lång. Västergötland – Göteborgs Järnvägar (VGJ) köpte LSSJ 1915. LSSJ lades slutligen ner 1961 och är i dag uppriven.
Vagn 17 byggdes 1909 av AB Svenska Järnvägsverkstäderna (ASJ). År 1907 grundades ASJ i Linköping av bröderna Carl Johan och Erland Uggla som tidigare varit verksamma vid Södertelge Verkstäder. 1917 köpte företaget en vagnfabrik i Arlöv och en i Falun.
Vagnen har ett typiskt utseende för många vagnar på mindre banor då den har rödmålad furupanel utanpå en trästomme.
När LSSJ och VGJ förstatligades den 1 juli 1948 blev vagnen överförd till Statens Järnvägar – SJ – och fick nytt littera Cp 390. Vagnen byggdes om 1955 och fick en resgodsavdelning och nytt littera CFp som slutligen blev BFp 385 när tredje klass slopades 1956.
Vagnen skänktes av ASJ 1967 till Anten – Gräfsnäs Järnväg – AGJ – där den fick littera CF 17. Vagnen är avställd i väntan på revision.
AGJ BCo 20 – fd. NKlJ BCo 1001
Vagnen AGJ BCo 20 levererades ursprungligen till Karlstad – Munkfors Järnväg (KMJ) i Värmland där den fick littera BCo 1001. Det innebar att vagnen var en kombinerad 2. klass och 3. klass personvagn.
Karlstad – Munkfors Järnväg öppnades 1900. Bolaget uppgick 1921 i Nordmark – Klarälvens Järnväg (NKlJ) som ägdes av Uddeholm AB. Järnvägen var en av Sveriges sista privatägda järnvägsbolag och blev aldrig förstatligat. Järnvägen utförde under alla år transporter för Uddeholms Bruk men lades slutligen ner 1990 och revs upp.
Vagn 20 byggdes 1903 av Hessleholm och har ett typiskt utseende för många boggivagnar på medelstora och större banor då den har teakbeklädnad utanpå en trästomme. Vagnen är utrustad med både 2. och 3. klassavdelning.
När persontrafiken lades ner på NKlJ i mitten av 1960-talet så skänktes vagnen 1965 till Anten – Gräfsnäs Järnväg – AGJ – där den fick littera BCo 20. Vagnen används inte i trafik.
Vagnen väger 16,0 ton. Den är 15,15 meter lång och 2,25 meter bred. Den tar 32 sittande passagerare. Vagnen används inte i trafik.
AGJ BCo 21 – fd. NKlJ BCo 1002
Vagnen AGJ BCo 21 levererades ursprungligen till Karlstad – Munkfors Järnväg (KMJ) i Värmland där den fick littera BCo 1002. Det innebar att vagnen var en kombinerad 2. klass och 3. klass personvagn.
Karlstad – Munkfors Järnväg öppnades 1900. Bolaget uppgick 1921 i Nordmark – Klarälvens Järnväg (NKlJ) som ägdes av Uddeholm AB. Järnvägen var en av Sveriges sista privatägda järnvägsbolag och blev aldrig förstatligat. Järnvägen utförde under alla år transporter för Uddeholms Bruk men lades slutligen ner 1990 och revs upp.
Vagn 21 byggdes 1903 av AB Hässleholms Verkstäder och har ett typiskt utseende för många boggivagnar på medelstora och större banor då den har teakbeklädnad utanpå en trästomme. Vagnen är utrustad med både 2. och 3. klassavdelning.
När persontrafiken lades ner på NKlJ 1963 så skänktes vagnen 1965 till Anten – Gräfsnäs Järnväg – AGJ – där den fick littera BCo 21.
Vagnen väger 16,0 ton. Den är 15,15 meter lång och 2,25 meter bred. Den tar 33 sittande passagerare.
Vagnen står för närvarande avställd pga. en defekt boggi. Det påbörjades en renovering av boggin under vintern 2006/2007. Det arbetet har nu påbörjats igen och vagnen beräknas snart komma ut i trafik igen.
AGJ Co 22 – fd. NKlJ Co 1005
Vagnen AGJ Co 22 levererades ursprungligen till Karlstad – Munkfors Järnväg (KMJ) i Värmland där den fick littera Co 1005. Karlstad – Munkfors Järnväg öppnades 1900. Bolaget uppgick 1921 i Nordmark – Klarälvens Järnväg (NKlJ) som ägdes av Uddeholm AB. Järnvägen var en av Sveriges sista privatägda järnvägsbolag och blev aldrig förstatligat. Järnvägen utförde under alla år transporter för Uddeholms Bruk men lades slutligen ner 1990 och revs upp.
Vagn 22 byggdes 1904 av AB Hässleholms Verkstäder och har ett typiskt utseende för många boggievagnar på medelstora och större banor då den har teakbeklädnad utanpå en trästomme.
När persontrafiken lades ner på NKlJ 1963 så såldes vagnen 1969 till Anten – Gräfsnäs Järnväg – AGJ – där den fick littera Co 22. Vagnen används i trafik efter en nyligen genomförd renovering i vår verkstad.
Vagnen väger 14,7 ton. Den är 15,15 meter lång och 2,50 meter bred. Den tar 62 sittande passagerare.
AGJ Co 23 – fd. SJ Cop 759- VGJ Co 1003
Vagnen AGJ Co 23 levererades ursprungligen till Västergötland – Göteborgs Järnvägar (VGJ) där den fick littera BCo 1003. Västergötland – Göteborgs Järnväg öppnades 1900 i dess första sträckning och förlängdes i olika etapper. Järnvägen var ett av de större smalspåriga järnvägsbolagen i Sverige och omfattade nära 400 km järnväg. VGJ nedlades i olika etapper mellan 1953 – 1987 och är nu uppriven med undantag av två museibanor, AGJ och Skara – Lundsbrunns Järnväg.
Vagn 23 byggdes 1899 av Kockums Verkstad i Malmö och har ett typiskt utseende för många boggivagnar på medelstora och större banor då den har plåtklädsel utanpå en trästomme.
När VGJ förstatligades den 1 juli 1948 blev vagnen överförd till Statens Järnvägar – SJ – och fick nytt littera SJ Cop 759 som senare blev ändrat till Bop 759 när tredje klass slopades 1956. Vagnen byggdes senare om till hjälpvagn. 1965 såldes vagnen till Anten – Gräfsnäs Järnväg – AGJ – där den fick littera Co 23. Den byggdes tillbaka till passagerarvagn under åren 1965 – 1970. Den används inte i vår sommartrafik då den är avställd i väntan på revision eftersom den är dålig i stommen.
Vagnen väger 17,0 ton. Den är 16,0 meter lång och 2,50 meter bred. Den tar 59 sittande passagerare.
AGJ Co 24 – fd. SJ Cop 881- SRJ Co 69
Vagnen AGJ Co 24 levererades ursprungligen till Stockholm – Roslagens Järnväg (SRJ) där den fick littera Co 519 vilket senare blev Co 69. Stockholm – Roslagens Järnväg öppnades 1882 i dess första sträckning och förlängdes i olika etapper. Delar av järnvägen närmast Stockholm elektrifierades i olika etapper under åren 1895 -1949. Delen Stockholm Östra – Eddavägen var Sveriges första elektrifierade järnväg 1895.
Norra delarna av järnvägen är nerlagda men delarna närmast Stockholm är en del av lokaltrafiken än idag – elektrifierat med dubbelspår och tät lokaltrafik. 1972 överfördes järnvägen till ett nytt bolag Roslagsbanan – RB – som ägdes av Storstockholms Lokaltrafik – SL.
Vagn 24 byggdes 1914 av ASEA och har ett typiskt utseende för många boggivagnar på medelstora och större banor då den har teakbeklädnad utanpå en trästomme. När SRJ förstatligades den 1 juli 1959 blev vagnen överförd till Statens Järnvägar – SJ – och fick nytt littera SJ Bop 881. 1972 såldes vagnen till Anten – Gräfsnäs Järnväg – AGJ – där den fick littera Co 24.
Vagnen har använts i vår trafik i många år och var under vintern 2011/2012 inne i verkstaden för en revision.
Vagnen väger 18,5 ton. Den är 16,8 meter lång och 2,60 meter bred. Den tar 72 sittande passagerare.
AGJ CDFo10 26 – fd. SJ CDFo10p 691- VÅHJ CDo 8
Vagnen AGJ CDFo 26 levererades, på beställning av Postverket, ursprungligen till Växjö – Klavreström – Åseda Järnväg (VKÅJ) i Småland där den fick littera CDo 8.
Växjö – Klavreström – Åseda Järnväg öppnades 1894 i dess första sträckning och förlängdes i olika etapper och bytte därför namn flera gånger. Slutligt namn blev 1922 Växjö – Åseda – Hultsfreds Järnväg (VÅHJ). Järnvägen är sedan några år tillbaka nerlagd och uppriven på delar av sträckan.
Vagn 26 byggdes 1908 av Kalmar Verkstad (KVAB) och har ett typiskt utseende för många boggivagnar på medelstora och större banor då den har plåtbeklädnad utanpå en trästomme. År 1936 byggdes vagnen om så att den ursprungliga kombinerade tredjeklass och postvagn nu även fick en resgodsavdelning som dock mestadels användes för postens ändamål.
När VÅHJ förstatligades den 1 juli 1941 blev vagnen överförd till Statens Järnvägar – SJ – och fick nytt littera SJ ECDFob 691 som senare blev ändrat till CDFo10p 691 och slutligen BDFo10p 691 när tredje klass slopades 1956. Vagnen är försedd med både resande-, gods- och postavdelning. och år 1942 sändes vagnen iväg till KVAB för modernisering varvid korgen ombyggdes totalt med bl.a. nytt välvt tak istället för lanterninen. År 1948 fick den även nya boggier. Vagnen gick i trafik som postkupé (pkp) 186 fram till våren 1965 då den avställdes. Vagn 26 var den sista postkupén i drift på SJ och rullade mellan Växjö – Hultsfred i Småland.
Vagnen såldes 1966 till Anten – Gräfsnäs Järnväg – AGJ – där den fick littera CDFo 26. Vagnen väger 18,2 ton. Den är 15,25 meter lång och 2,50 meter bred. Vikt 18 200 kg. Den har 15 sittplatser i en tredjeklassavdelning med stoppade bänkar. Postkupé med 9,5 m2 golvyta och 1800 kg lastförmåga. Resgodsavdelning med 10,0 m2 golvyta och 2200 kg lastförmåga. Vagnen är i trafik.
AGJ ACo 27 – fd. Växjö hjälpvagn Bgv 613 – SJ Cop 652 – fd. ULB ACo 11
Vagnen AGJ ACo 27 levererades ursprungligen till Uddevalla – Lelångens Järnväg (ULB) där den fick littera ACo 11. Det innebar att vagnen var en kombinerad 1. klass och 3. klass personvagn.
Lelångenbanan öppnades 1895 mellan Uddevalla och Bengtsfors. Järnvägen ingick den 16 april 1935 i gemensam förvaltning med Uddevalla – Vänersborg – Herrljunga Järnväg (UVHJ). ULB och UWHJ slog samman förvaltningarna 1935 men efter 1939 års riksdagsbeslut om förstatligandet av järnvägarna köpte Svenska staten ULB den 1 juli 1940 och införlivade den i dåvarande SJ.
Godstrafiken var fram till slutet av 1940-talet omfattande, men sedan SJ tagit över driften av den normalspåriga grannbanan Dal – Västra – Värmlands Järnväg (DVVJ) överfördes godstransporterna till och från bruken i Billingsfors och Bengtsfors till sistnämnda som hade större kapacitet och utan omlastning stod i direkt förbindelse med det övriga järnvägsnätet i Sverige. Trafikunderlaget på Lelångenbanan beskars. Behovsgodståg infördes mellan Bengtsfors – Bäckefors under 1958 och den 28 maj 1960 lämnade sista rälsbussen Bengtsfors Västra i riktning söderut. Sträckan Bengtsfors – Billingsfors (söder) revs upp samma höst medan resterande del revs upp våren/sommaren 1964. Trafiken på den återstående sträckan mellan Uddevalla och Bäckefors lades ner 1964, varefter Kungl. Maj:t gav tillstånd att riva hela bana
Den 29 maj 1960 lades all trafik ned på den 29 kilometer långa sträckan Bäckefors – Bengtsfors V. Godstågen hade i princip slutat att gå redan 1 juni 1958. Den 27 september 1964 lades all trafik ned på den återstående 60 kilometer långa sträckan mellan Uddevalla och Bäckefors. På sträckan Uddevalla – Ödeborg hade godstrafiken i princip upphört redan 1 september 1960. Järnvägen är i dag uppriven, delar av banan genom Uddevalla och norrut är idag cykelbana.
Vagn 27 byggdes 1908 av Götaverken i Göteborg och har ett typiskt utseende för många boggivagnar på medelstora och större banor då den har plåtklädsel utanpå en trästomme. När Lelångenbanan förstatligades blev vagnen överförd till Statens Järnvägar – SJ – och fick nytt littera SJ Cop 652. Vagnen byggdes på 1950-talet om till hjälpvagn i Växjö och fick littera SJ Bgv 613. Vagnen såldes i början på 1980-talet till Anten – Gräfsnäs Järnväg – AGJ.
Vagnen väger 12,2 ton. Den är 14 meter lång och 2,2 meter bred. Den tar 14 sittande passagerare i första klass och 28 sittande i tredje klass. Den används inte i trafik.
AGJ Co 28 – fd. SJ Cop 837- VB Co 61
Vagnen AGJ Co 28 levererades ursprungligen till Norrköping – Söderköping – Vikbolandets Järnväg, (NSVJ), populärt kallad Vikbolandsbanan (VB), i Östergötland där den fick littera Co 61. Vikbolandsbanan, eller Norrköping – Söderköping Vikbolandets Järnväg (NSVJ) öppnades 1891 i dess första sträckning och förlängdes i olika etapper. Järnvägen övergick 1930 i Trafikförvaltningen Östergötlands Smalspåriga Järnvägar – TÖJ.
Vikbolandsbanan hade svårt att konkurrera då privatbilismen och lastbilstrafiken ökade efter andra världskriget. Övergång till rälsbussar gjorde att man kunde öka hastigheterna något samtidigt som kostnaderna minskade väsentligt. Det hjälpte dock bara några år och därför lades den trafiksvagare linjen till Arkösund ner 1960. Valdemarsvikslinjen följde samma öde 25 september 1966. Järnvägen lades ner under åren 1960 – 1966 och är i dag uppriven.
Vagn 28 byggdes 1898 av Atlas Verkstäder i Stockholm och har ett typiskt utseende för många boggivagnar på medelstora och större banor då den har plåtbeklädnad utanpå en trästomme. När TÖJ förstatligades den 1 juli 1950 blev vagnen överförd till Statens Järnvägar – SJ – och fick nytt littera SJ Cop 837. Vagnen byggdes 1953 om till hjälpvagn i Finspång och fick littera SJ IIABp.
Vagnen såldes 1973 till Anten – Gräfsnäs Järnväg – AGJ – där den fick littera Co 28. Vagnen stod uppställd i Nossebro till 1976 innan den transporterades till Anten. Vagnen är vid AGJ försedd med handikapphiss som klarar av rullstolar och permobiler. Detta gjordes redan på 1970-talet och vagnen var den första med rullstolshiss vid svenska järnvägar.
Vagnen väger 17,0 ton. Den är 13,8 meter lång och 2,25 meter bred. Den tar 23 sittande passagerare samt cirka 10 – 12 rullstolar.
AGJ Co 29 – fd. SJ Cop 792 – HSJ BCo 201
Vagnen AGJ Co 29 levererades ursprungligen till Hjo – Stenstorps Järnväg (HSJ) i Västergötland där den fick littera BCo 201. Det innebar att vagnen var en kombinerad 2. klass och 3. klass personvagn. Hjo – Stenstorps Järnväg öppnades 1873.
Trafiken till Tidaholm från Svensbro blev nedlagd 1956 då kalktransporten hade upphört. Persontrafiken upphörde mellan Stenstorp och Hjo 1961. Sträckan lades ned av SJ 1967 och rälsen var uppriven 1968. Det enda som finns kvar är några spår i hamnen i Hjo medan banvallen har blivit väg, cykelled, åker eller återtagits av naturen.
Vagn 29 byggdes 1901 av Kockums Verkstad i Malmö och har ett typiskt utseende för många boggivagnar på medelstora och större banor då den har teakklädsel utanpå en trästomme. När HSJ förstatligades den 1 juli 1948 blev vagnen överförd till Statens Järnvägar – SJ – och fick nytt littera SJ Cop 792.
Vagnen ställdes upp i Hjo som ett minnesmärke över järnvägarna. Efter att ha stått utomhus i många år var vagnen så pass skadad att en fortsatt utomhusvistelse skulle medfört en förstörd vagn, överfördes vagnen 1983 till Anten – Gräfsnäs Järnväg – AGJ – där den fick littera Co 29.
Vagnen är 15,25 meter lång och 2,25 meter bred. Den tar 39 sittande passagerare.
AGJ Co 30 – fd. SJ BGV IID 829 – SJ Cop 823 – NÖJ Co 7 – NÖJ ACo 7
Vagnen AGJ Co 30 levererades ursprungligen till Norra Östergötlands Järnväg (NÖJ) där den fick littera ACo 7. Det innebar att vagnen var en kombinerad 1. klass och 3. klass personvagn.
NÖJ var en sammanslutning av flera smalspåriga järnvägar med 891 mm spårvidd mellan Örebro och Norrköping. Bruksbanan Pålsboda – Finspång, 58 km, öppnad år 1874. Utsträckt från Finspång till Norsholm, 27 km, år 1885. Linjen Örebro – Pålsboda, 30 km, öppnad 1901. Linjen Kimstad – Norrköping, 18 km, öppnad 1906. Järnvägen lades ner i etapper mellan 1962 – 1970.
Vagn 30 byggdes 1900 av AB Södertelge Verkstäder och har ett typiskt utseende för många boggivagnar på medelstora och större banor då den har plåtklädsel utanpå en trästomme. När NÖJ förstatligades den 1 juli 1950 blev vagnen överförd till Statens Järnvägar – SJ – och fick nytt littera SJ Cop 823. Under 1955 blev vagnen ombyggd till verkstadsvagn och erhöll då littera SJ BGV IID 829.
Vagnen skänktes under 1960-talet till Anten – Gräfsnäs Järnväg – AGJ – där den fick littera Co 30.
Den är 15,3 meter lång och 2,25 meter bred. Vagnen är avställd i väntan på revision då den skall byggas tillbaka till personvagn.
AGJ Co 31– fd. SJ Cop 863 – SRJ Co 35
Vagnen AGJ Co 31 levererades ursprungligen till Stockholm – Roslagens Järnväg (SRJ) där den fick littera Co 35. Stockholm – Roslagens Järnväg öppnades 1882 i dess första sträckning och förlängdes i olika etapper. Delar av järnvägen närmast Stockholm elektrifierades i olika etapper under åren 1895 -1949. Delen Stockholm Östra – Eddavägen var Sveriges första elektrifierade järnväg 1895.
Norra delarna av järnvägen är nerlagda men delarna närmast Stockholm är en del av lokaltrafiken än idag – elektrifierat med dubbelspår och tät lokaltrafik. 1972 överfördes järnvägen till ett nytt bolag Roslagsbanan – RB – som ägdes av Storstockholms Lokaltrafik – SL.
Vagn 31 byggdes 1899 av Atlas och har ett typiskt utseende för många boggivagnar på medelstora och större banor då den har plåtklädsel utanpå en trästomme. Vagnen byggdes om 1947 och fick då inbyggda plattformar. När SRJ förstatligades den 1 juli 1959 blev vagnen överförd till Statens Järnvägar – SJ – och fick nytt littera SJ Bop 863. 1972 överfördes vagnen till Roslagsbanan och nytt littera RB Bop 863. Senare såldes vagnen till Anten – Gräfsnäs Järnväg – AGJ – där den fick littera Co 30.
Vagnen står avställd efter ett växlingsmissöde på Roslagsbanan, vagnens rambalkar är krökta under plattformarna. Vagnen är i huvudsak lika med vagn, fast något kortare, och vagn 31 är fortfarande grönmålad.
Vagnen väger 19,0 ton. Den är 14,9 meter lång och 2,60 meter bred. Den tar 56 sittande passagerare.
AGJ Co 32 – fd. SJ Cop 894 – SRJ Co 82
Vagnen AGJ Co 32 levererades ursprungligen till Stockholm – Roslagens Järnväg (SRJ) där den fick littera Co 82. Stockholm – Roslagens Järnväg öppnades 1882 i dess första sträckning och förlängdes i olika etapper. Delar av järnvägen närmast Stockholm elektrifierades i olika etapper under åren 1895 -1949. Delen Stockholm Östra – Eddavägen var Sveriges första elektrifierade järnväg 1895.
Norra delarna av järnvägen är nerlagda men delarna närmast Stockholm är en del av lokaltrafiken än idag – elektrifierat med dubbelspår och tät lokaltrafik. 1972 överfördes järnvägen till ett nytt bolag Roslagsbanan – RB – som ägdes av Storstockholms Lokaltrafik – SL.
Vagn 32 byggdes 1920 av Waggonbau Bautzen, Tyskland, och har ett typiskt utseende för många boggivagnar på medelstora och större banor då den har plåtklädsel utanpå en trästomme. Vagnen byggdes om 1953 och fick då inbyggda plattformar. När SRJ förstatligades den 1 juli 1959 blev vagnen överförd till Statens Järnvägar – SJ – och fick nytt littera SJ Bop 894. 1972 överfördes vagnen till Roslagsbanan och nytt littera RB Bop 894. Senare såldes vagnen till Anten – Gräfsnäs Järnväg – AGJ – där den fick littera Cop 32.
Vagnen väger 19,5 ton. Den är 16,8 meter lång och 2,60 meter bred. Den tar 72 sittande passagerare. Vagnen är avställd i väntan på revision.
AGJ Co 33 – fd. SJ Cop 890 – SRJ Co 78
Vagnen AGJ Co 33 levererades ursprungligen till Stockholm – Roslagens Järnväg (SRJ) där den fick littera Co 78. Stockholm – Roslagens Järnväg öppnades 1882 i dess första sträckning och förlängdes i olika etapper. Delar av järnvägen närmast Stockholm elektrifierades i olika etapper under åren 1895 -1949. Delen Stockholm Östra – Eddavägen var Sveriges första elektrifierade järnväg 1895.
Norra delarna av järnvägen är nerlagda men delarna närmast Stockholm är en del av lokaltrafiken än idag – elektrifierat med dubbelspår och tät lokaltrafik. 1972 överfördes järnvägen till ett nytt bolag Roslagsbanan – RB – som ägdes av Storstockholms Lokaltrafik – SL.
Vagn 33 byggdes 1920 av Waggonbau Bautzen, Tyskland, och har ett typiskt utseende för många boggivagnar på medelstora och större banor då den har plåtklädsel utanpå en trästomme. Vagnen byggdes om 1952 och fick då inbyggda plattformar. När SRJ förstatligades den 1 juli 1959 blev vagnen överförd till Statens Järnvägar – SJ – och fick nytt littera SJ Bop 890. 1972 överfördes vagnen till Roslagsbanan och nytt littera RB Bop 890. Senare såldes vagnen till Anten – Gräfsnäs Järnväg – AGJ – där den fick littera Cop 33. Vagnen används inte i trafik.
Vagnen väger 19,5 ton. Den är 16,8 meter lång och 2,60 meter bred. Den tar 72 sittande passagerare.
AGJ Co 34 – fd. SJ Cop 909 – SRJ Co 97
Vagnen AGJ Co 34 levererades ursprungligen till Stockholm – Roslagens Järnväg (SRJ) där den fick littera Co 97. Stockholm – Roslagens Järnväg öppnades 1882 i dess första sträckning och förlängdes i olika etapper. Delar av järnvägen närmast Stockholm elektrifierades i olika etapper under åren 1895 -1949. Delen Stockholm Östra – Eddavägen var Sveriges första elektrifierade järnväg 1895.
Norra delarna av järnvägen är nerlagda men delarna närmast Stockholm är en del av lokaltrafiken än idag – elektrifierat med dubbelspår och tät lokaltrafik. 1972 överfördes järnvägen till ett nytt bolag Roslagsbanan – RB – som ägdes av Storstockholms Lokaltrafik – SL.
Vagn 34 byggdes 1939 av Waggonbau Bautzen, Tyskland, och har ett typiskt utseende för många boggievagnar på medelstora och större banor då den har plåtklädsel utanpå en trästomme. När SRJ förstatligades den 1 juli 1959 blev vagnen överförd till Statens Järnvägar – SJ – och fick nytt littera SJ Bop 909. 1972 överfördes vagnen till Roslagsbanan och nytt littera RB Bop 909. Senare såldes vagnen till Anten – Gräfsnäs Järnväg – AGJ – där den fick littera Co 34.
Vagnen väger 16,7 ton. Den är 16,8 meter lång och 2,60 meter bred. Den tar 72 sittande passagerare.
AGJ Co 35 – fd. SJ Cop 918 – SRJ Co 107
Vagnen AGJ Co 35 levererades ursprungligen till Stockholm – Roslagens Järnväg (SRJ) där den fick littera Co 107. Stockholm – Roslagens Järnväg öppnades 1882 i dess första sträckning och förlängdes i olika etapper. Delar av järnvägen närmast Stockholm elektrifierades i olika etapper under åren 1895 -1949. Delen Stockholm Östra – Eddavägen var Sveriges första elektrifierade järnväg 1895.
Norra delarna av järnvägen är nerlagda men delarna närmast Stockholm är en del av lokaltrafiken än idag – elektrifierat med dubbelspår och tät lokaltrafik. 1972 överfördes järnvägen till ett nytt bolag Roslagsbanan – RB – som ägdes av Storstockholms Lokaltrafik – SL.
Vagn 35 byggdes 1944 av Waggonbau Bautzen, Tyskland, och har ett typiskt utseende för många boggivagnar på medelstora och större banor då den har en helsvetsad stålkorg. Vagnen levererades med inbyggda plattformar. När SRJ förstatligades den 1 juli 1959 blev vagnen överförd till Statens Järnvägar – SJ – och fick nytt littera SJ Bop 918. 1972 överfördes vagnen till Roslagsbanan och nytt littera RB Bop 918. Senare såldes vagnen till Anten – Gräfsnäs Järnväg – AGJ – där den fick littera Cop 35.
Vagnen väger 18,7 ton. Den är 19,9 meter lång och 2,60 meter bred. Den tar 70 sittande passagerare. Vagnen är avställd i väntan på revision, det är tänkt att den skall byggas om till konferensvagn.
AGJ Co 36 – fd. SJ Cop 922 – SRJ Co 111
Vagnen AGJ Co 36 levererades ursprungligen till Stockholm – Roslagens Järnväg (SRJ) där den fick littera Co 111. Stockholm – Roslagens Järnväg öppnades 1882 i dess första sträckning och förlängdes i olika etapper. Delar av järnvägen närmast Stockholm elektrifierades i olika etapper under åren 1895 -1949. Delen Stockholm Östra – Eddavägen var Sveriges första elektrifierade järnväg 1895.
Norra delarna av järnvägen är nerlagda men delarna närmast Stockholm är en del av lokaltrafiken än idag – elektrifierat med dubbelspår och tät lokaltrafik. 1972 överfördes järnvägen till ett nytt bolag Roslagsbanan – RB – som ägdes av Storstockholms Lokaltrafik – SL.
Vagn 36 byggdes 1944 av Waggonbau Bautzen, Tyskland, och har ett typiskt utseende för många boggivagnar på medelstora och större banor då den har en helsvetsad stålkorg. Vagnen levererades med inbyggda plattformar. När SRJ förstatligades den 1 juli 1959 blev vagnen överförd till Statens Järnvägar – SJ – och fick nytt littera SJ Bop 922. 1972 överfördes vagnen till Roslagsbanan och nytt littera RB Bop 922. Senare såldes vagnen till Anten – Gräfsnäs Järnväg – AGJ – där den fick littera Cop 36.
Vagnen väger 18,7 ton. Den är 19,9 meter lång och 2,60 meter bred. Den tar 70 sittande passagerare. Vagnen har under 2004 genomgått ommålning och allmänt underhåll för att komma i trafik under 2005. Vagnen används normalt inte i trafik utan är reservvagn.
AGJ Co 37 – fd. SJ Cop 916 – SRJ Co 104
Vagnen AGJ Co 37 levererades ursprungligen till Stockholm – Roslagens Järnväg (SRJ) där den fick littera Co 104. Stockholm – Roslagens Järnväg öppnades 1882 i dess första sträckning och förlängdes i olika etapper. Delar av järnvägen närmast Stockholm elektrifierades i olika etapper under åren 1895 -1949. Delen Stockholm Östra – Eddavägen var Sveriges första elektrifierade järnväg 1895.
Norra delarna av järnvägen är nerlagda men delarna närmast Stockholm är en del av lokaltrafiken än idag – elektrifierat med dubbelspår och tät lokaltrafik. 1972 överfördes järnvägen till ett nytt bolag Roslagsbanan – RB – som ägdes av Storstockholms Lokaltrafik – SL.
Vagn 37 byggdes 1941 av Svenska Maskinverken i Södertälje och har ett ganska unikt utseende för smalspårsvagnar då den har en svetsad kaross. Detta var nytt och modernt när vagnen tillverkades och endast tre vagnar tillverkades, en till Västergötland – Göteborgs Järnvägar (VGJ) och två till SRJ.
Vid leverans var den försedd med inbyggda plattformar för att ytterligare höja komforten. När SRJ förstatligades den 1 juli 1959 blev vagnen överförd till Statens Järnvägar – SJ – och fick nytt littera SJ Bop 104. 1972 överfördes vagnen till Roslagsbanan och nytt littera RB Bop 104. Senare såldes vagnen till Anten – Gräfsnäs Järnväg – AGJ – där den fick littera Co 37.
Vagnen väger 18,9 ton. Den är 18,0 meter lång och 2,60 meter bred. Den tar 70 sittande passagerare. Vagnen används normalt inte i trafik utan är reservvagn.