Föreningsstämman 2024

Lördagen den 23 mars klockan 14.00 i PRO:s Hillsal, Västra Ringgatan 20 i Alingsås.
Ärenden enligt stadgarna.

Verksamhetsberättelsen för år 2023 finnas tillgänglig under fliken ”AGJ/Gångna åren”. Där kan du även se tidigare års verksamhetsberättelser.

Inkomna motioner samt styrelsens yttrande kring dessa redovisas nedan. 3 motioner har kommit in.

Motioner till föreningsstämman 2024

Motion 1. Föreningens vagnhallsproblem

Ingivare Bengt Nordh. Ulf Eckerberg, Björn Thyrelius, Sune Göthe, Clas Mörk, Kent Johannson

Bakgrund:

Ett ständigt återkommande tema under åren har varit skydd och tak över föreningens fordon. Att renovera ett fordon i många timmar och sedan ställa ut det utomhus är inte inspirerande och var ett faktum under vår förenings första år. Med tiggda presenningar från SJ:s presenningsverkstad vid Göteborgs Central, Jonseredspresenningar täcktes under flera år trafikvagnarna, loken och de historiskt mest värdefulla föremålen, till exempel Hilding Carlssonrälsbussen från NKlJ.

Nästa steg blev inköp av så kallade lokhus när SJ avvecklade sina beredskapsånglok. Två lokhus uppfördes på Ödegärdet efter det att en omfattande spårläggning utförts av aktiva medlemmar. Senare tillkom det så kallade Finspångsskjulet, också det ett beredskapshus.

Sedan kom planerna på ytterligare en vagnhall i Anten. Resultatet blev Museihallen. Tanken var att den vintertid skulle tjäna som vagnhall och sommartid som ett slags museum och visa fordon som inte var i trafik. Byggnaden blev också en vänthall inför nästa avgång.

Två lokhus byggda i trä demonterades och återuppbyggdes som lokstall i Anten.

Vid den nedlagda sågen i Kvarnabo gavs tillfälle att förvärva en hall med måtten 62×26 m och ett markområde. Detta gjordes möjligt genom ett medlemslån från Lennart Nordh och Stig Lundin. Där har sedan dess förvarats fordon och föremål. I hallen finns 120 meter spår. Efter några år beslöt föreningen att inte behålla Kvarnabohallen och de två medlemmarna som lånat ut pengarna övertog hallen.

Där finns cirka tio fordon (vagnskorgar och vagnar) som tillhör AGJ. Övriga vagnar har ingått i Stig Lundins dödsbo. Föreningens maskinavdelning och styrelse har nyligen tyvärr beslutat att inte längre använda Kvarnabohallen för AGJ förvaring.

I samband med att Lennart och Stig återköpte hallen från AGJ beslöt föreningen i stället för Kvarnabohallen att satsa på en vagnhall på Ödegärdet. Föreningen beviljades medel från Riksantikvarieämbetet för detta. Detta bygge blev aldrig av. Istället fick man tillstånd att använda pengarna till en förlängning av Museihallen vilket gav ca 60 m spår ytterligare under tak till en kostnad av ungefär 800.000 kronor.

Några medlemmar ägnade sig åt att leta efter lämpliga hallar att demontera för återanvändning precis såsom skett då Electrolux i Alingsås lät föreningen demontera en byggnad som sedan blev Museihallen i Anten.

I Kvänum fanns en byggnad som bedömdes lämplig och efter en otroligt välplanerad demontering och transport till AGJ finns den nu i delar på Ödegärdet, än så länge väl skyddad. 

En av de drivande krafterna i detta projekt, Lennart Nordh gick tyvärr bort och därefter har planerna på ett uppförande på Ödegärdet inte blivit av. Planer finns nu på att uppföra byggnaden i Anten.

Föreningen har mängder av angelägna projekt som väntar på utförande och finansiering. Dessutom finns flera oavslutade projekt som måste färdigställas. I det läget anser vi att styrelsen ändå måste prioritera vagnhallsfrågan. 

Styrelsen är vad vi vet positiv till byggnation i södra läget men har sagt sig vilja ha total finansiering klar innan man startar projektet. Ett sådant ställningstagande kan medföra att projektet, i brist på totalfinansiering, hela tiden skjuts på framtiden. I stället för att invänta en totalfinansiering av projektet tror vi det behövs en flerstegslösning som gör projektet både arbetsmässigt och finansiellt mer realistiskt att genomföra.  

Den bäst lämpade platsen är troligen i söder mellan väg 190 och tunnelspåret.  Där kan det vara möjligt att uppföra en tvåspårshall med 60 meters längd (120 spårmeter). Tillstånd från markägare och flera myndigheter krävs naturligtvis.

Vi föreslår därför att projektet spaltas upp i hanterbara delar.

Det första steget är att söka nödvändiga tillstånd hos olika myndigheter. Problem finns eftersom väg 190 ligger i närheten, ett närliggande område har tidigare bedömts skredkänsligt och det är höga naturvärdena i området. Om dessa hinder går att övervinna är läget det bästa när det gäller växlingsrörelser med trafiktåget.

Yrkande:

Styrelsen får i uppdrag av årsmötet att prioritera uppförandet av en ny vagnhall i södra läget. Projektet delas upp i tre delar.

Del ett: Söka nödvändiga tillstånd för byggnation

Del två: Markarbeten, spårläggning med mera.

Del tre: Byggnation

För del två och tre görs separata bidragsansökningar hos Riksantikvarieämbetet med flera för att underlätta möjligheterna att få bidrag, en metod som flera föreningar med framgång utnyttjat eftersom Riksantikvarieämbetet ser positivt på detta arbetssätt.

Om behövliga tillstånd inte erhålls skall styrelsen skyndsamt söka alternativ till södra vagnhallen.

Styrelsens yttrande:

Styrelsen har allt sedan frågan behandlades på föreningsstämman 2020 arbetat för ytterligare förråds-byggnader för fordon i Anten och där har en vagnhall vid Anten Södra prioriterats. Tyvärr har det administrativa arbetet med att ta fram underlag för sökande av ett förhandsbesked fått stå tillbaka för den administrativa och praktiska hanteringen av flera andra pågående och under uppstart varande byggnads- och renoveringsobjekt vid järnvägen.

Det föreligger ingen oenighet mellan styrelsens och motionärernas tänk på hur man skulle kunna genom-föra projektet. Att söka bidrag och stöd för olika projekt har föreningen lyckats mycket väl med de senaste åren vilket syns på såväl genomförda byggprojekt som byggprojekt under uppstart. Man kan dock inte, speciellt inte i en ideell förening där arbetet utförs oavlönat på var och ens fritid, ha för många praktiska och administrativa ”bollar” i luften samtidigt, vilket vi just nu har, varför detta i dagsläget gått ut över nämnda projekt. 

Styrelsen tar tacksamt emot hjälp med i första hand det inledande administrativa arbetet kring projektet och en sak som väsentligt skulle motivera att skynda på samt sporra insatser i projektet vore ekonomiska bidrag och gåvor.

Styrelsen föreslår årsmötet besluta:

att tillstyrka motionen.

Motion 2. Verkstaden i Kvarnabo

Ingivare Bengt Nordh, Clas Mörk

Bakgrund:

Vi ser att verkstaden i Anten under lång tid kommer att behöva användas för underhåll av trafiktrafikvagnar som ger inkomster till föreningen. För närvarande har föreningen ett fungerande ånglok och två ånglok under renovering. Därmed kommer troligen renovering av de andra historiska fordonen, såsom ULB-lokomotorn, vagnskorgar, det lilla Götaloket, Ackumulatorloket mfl, att skjutas på framtiden.

Vi som skriver denna motion äger i Kvarnabo en verkstadslokal som hört till Kvarnabo såg. Storleken är ca 25x10m, med 8m takhöjd samt höga portar. Verkstaden har under en längre tid successivt rustats upp och där finns nu en komplett verkstad med utrustning lämplig för renoveringsarbeten av de fordon som nämns här. Verkstaden har även ett utbyggt el och tryckluftssystem, däremot saknas rinnande vatten och avlopp. Vi har kommit till insikt att en utdragen tillstånds och byggnationsprocess för att åtgärda detta inte är ett alternativ.

Byggnaden har tilläggsisolerats och har stora portar som tillåter att bla järnvägsvagnar tas in. Den värms upp med vedpanna och vattenburna värmefläktar och är lämplig för åretruntbruk. Vi tror att verkstaden är idealisk som plats för renovering av järnvägshistoriskt värdefulla fordon som kräver lång renoveringstid. Föreningen äger många sådana föremål vars framtid blir osäker utan en plats  för renovering. Exempel på lämpliga fordon som passar för renovering i Kvarnaboverkstaden är Knallhatten (som är ett litet rälsbusssläp som hör ihop med Yo1-rälsbussen från NKLJ), Rödmossevagnskorgen (en sommarvagn från Skövde-Axvalls Järnväg), Götaloket (från Göta pappersbruk), ett ackumulatorlok som nu står på Ödegärdet, en före detta ångfinka och ytterligare ett antal välbevarade vagnskorgar med mera. Från Stig Lundins dödsbo finns också ett antal vagnskorgar från de Västgötska smalspårsjärnvägarna som är historiskt mycket värdefulla. Vi tror ett lite lugnare arbetstempo med sikte på en äldre målgrupp som trivs med ett lite lugnare arbetstempo, kan ge nya aktiva. Vi ser framför oss att anordna en, eventuellt två, arbetsträffar per vecka. Ett upprustat Kvarnabo stationshus blir den naturliga mötesplatsen för AGJs aktiva som rör sig runt Kvarnabo.

Yrkande:

I enlighet med Lennart Nordhs och Stig Lundins vision om ett levande Kvarnabo vill Clas Mörk och Bengt Nordh bekosta installation av avloppsanläggning och övriga sanitära anordningar vid Kvarnabo stationshus. Stationshuset skall används som föreningslokal för aktiva på samma sätt som föreningshuset i Anten. Eftersom Kvarnabo är kulturminnesförklarat måste alla åtgärder följa gällande föreskrifter. Clas Mörk och Bengt Nordh upplåter utan kostnad verkstaden i Kvarnabo till AGJ för renovering av historiskt värdefulla järnvägsfordon. Förhandlingar om ett överlåtande av verkstaden till AGJ skall påbörjas mellan ägarna Clas Mörk, Bengt Nordh och AGJ.

Styrelsens yttrande:

Då AGJs verksamhet i slutet på 1990-talet vuxit och i mångas ögon blivit väl yvig beslöt AGJ förenings-stämma att vår verksamhet skulle renodlas och inriktas mot den i stadgarnas portalparagraf beskrivna kärnverksamheten d.v.s. järnvägsverksamheten och drivande av järnvägen Anten-Gräfsnäs.

Ett antal medlemmar kunde då inte riktigt förlika sig med detta beslut och beslöt att skapa en egen verksamhet på f.d. sågverksområdet i Kvarnabo. Ett 40-tal järnvägsfordon och andra föremål som fanns deponerade vid AGJ kom därefter att överföras till Antens Kommunikationsmuseum (AKM), en förening som man bildat och i vars namnman fortsatte att samla järnvägsfordon, bussar, lastbilar, ångmaskiner, båtar med mera.

För sin verksamhet kom man att disponera en f.d. virkeshall, en sågförrådslänga (med en verkstad) samt en markyta i anslutning till byggnaderna dit de myckna samlingarna koncentrerades.

Efter några år fanns det önskemål från AKM om samtal rörande i första hand någon form av turist-samarbete, men efterhand som tiden gått och aktiviteten i verksamheten i Kvarnabo, enligt en av motionärerna, minskat har dessa samtal i stället övergått till att man ville överlåta byggnader till AGJ, bl.a. den f.d. virkeshallen. Man ville, som en del i en överlåtelse, dock att det skulle ingå att en förening med kommunikationshistorisk inriktning skulle få använda en del av hallen för sin verksamhet.

Vid besök i den f.d. virkeshallen konstaterades att denna redan var ganska välfylld med järnvägsfordon, bussar, lastbilar, båtar, reservdelar m.m. och bedömningen på plats var dessutom att hallen var i behov av visst underhåll.  

AGJ styrelse beslöt tacka nej till erbjudandet. 

Den motion som nu skall behandlas vid stämman innehåller ett erbjudande från motionärerna att  bekosta investeringar i stationshuset i Kvarnabo samt upplåta sin verkstad för AGJ för renovering av historiskt värdefulla fordon. I de sista raderna i yrkandet framkommer, enligt styrelsens bedömning, det egentliga syftet med motionen – att få stämman att ta ett beslut om att förhandlingar skall påbörjas om ett överlåtande av verkstaden i Kvarnabo till AGJ.

Styrelsen har under hanteringen av frågor rörande Kvarnabo löpande samrått med de aktiva i Anten, främst inom maskin- ban- och säkerhetsavdelningarna, rörande deras åsikt rörande Kvarnabo då det kan tyckas småaktigt att föreningen inte antar erbjudanden som rör Kvarnabo.

De aktivas åsikter sammanfaller med styrelsens om att vår verksamhet skall vara koncentrerad till Anten och dess närområde. Att skapa ”filialverkstäder” eller nya ”föreningslokaler” som riskerar splittra vår samvaro, verksamhet och våra verkstadsresurser är man negativ till. Man behöver och välkomnar i stället tillskott av fler aktiva i verkstäderna i Anten för att förkorta revisionstiden för fordon och då även genom detta då och då få plats för renovering av något historiskt värdefullt järnvägsfordon.

Styrelsen beklagar att motionärerna hamnat i nuvarande situation rörande sina fastigheter och föremål i Kvarnabo och genom innehavet fått ansvaret för uppfyllandet av de framlidna Lennart Nordhs och Stig Lundins visioner rörande lokalerna och området i Kvarnabo.

Styrelses uppfattning är dock klar då både vi och de aktiva i Anten bedömer att AGJ vare sig har medlemsresurser, möjligheter att deltaga i eller överta verksamheter eller fastigheter och därigenom riskera att splittra egen verksamhet genom ingående av avtal eller överenskommelser som på sikt kan medföra oöverskådliga förpliktelser för nuvarande och blivande aktiva vid AGJ.

Styrelsen föreslår årsmötet besluta:

att motionen avslås.

Motion 3. Övertalighet av AGJs fordon och föremål

Ingivare Bengt Nordh, Clas Mörk

Bakgrund:

Föreningen har under många år samlat fordon och reservdelar. Nu närmar sig den tid då ett urval och utsortering måste ske. Det kommer att ske i form av försäljning, bytesaffärer och i värsta fall skrotning. På Ödegärdet gjorde under flera år den så kallade Gärdesgruppen ett stort arbete med städning, borttransport av slipers och skrot, trädfällning, slyröjning och presenningstäckning av nästan alla fordon där. Efter Lennart Nordhs bortgång upphörde arbetet på Ödegärdet. Efter flera års uppehåll har slyet nu åter kommit tillbaka och ny slyröjning och uppstädning behövs. De presenningar som för länge sedan lades dit av arbetsgruppen över vagnarna har fungerat väl och hittills skyddat fordonen.

Yrkande:

Styrelsen skall, när fordon, reservdelar och andra föremål bedömts övertaliga i första hand låta andra museiföreningar ta över dessa. Fordon med mera har i många fall kommit till AGJ som en gåva, ofta med bidrag till transport och med avsikt att bevaras som fordon eller reservdel. I de fall fordon eller andra föremål skall avyttras skall avyttring i första hand ske i form av bytesaffär eller som gåva för att komma till andra nytta. Oftast har de som bidragit ekonomiskt till förvärven inte ställt några formella villkor och föreningen äger därför formellt fordonen och föremålen. I valet mellan skrotförsäljning och bevarande hos annan förening måste dock bevarande för eftervärlden väga tyngst, i enlighet med bidragsgivarnas önskan.

Styrelsens yttrande:

Styrelsen förstår och delar grundsynen i motionärernas tankegång om att man vid en av övertalighet av ett järnvägsfordon kan dela med sig och vid behov hjälpa andra järnvägsmuseiföreningar.

Enligt styrelsens uppfattning är dock motionsförslaget väl långtgående och övergripande då yrkandet, som det är skrivet, berör och omfattar hela vår förenings- och järnvägsverksamhet. Ett dylikt förhållningssätt riskerar att skapa merarbete inom föreningen om någon, när en sak, oavsett värde, bedöms övertaligt, skall kontakta styrelsen som i sin tur skall kontakta andra föreningar, avvakta besked, innan fortsatt hantering. 

Styrelsen anser dock att man till viss del kan tillmötesgå och dämpa motionärernas oro genom en rekommendation från stämman till styrelsen att man i samband med en eventuell avyttring av i första hand järnvägsfordon skall tillfråga andra järnvägsmuseiföreningar inom vår samarbetsorganisation Museibanornas Riksorganisation (MRO) om intresse finns för ett övertagande och bevarande.

En rekommendation är därvid lämpligast då annan skrivning bedöms som en stadgefråga då förslaget berör stadgarnas § 14 och 15 och skall då hanteras enligt stadgarnas § 19.

I stadgarnas § 14 och 15 regleras styrelsens rätt att leda verksamheten mellan föreningsstämmorna.

Styrelsen föreslår stämman besluta:

”Föreningsstämman rekommenderar styrelsen att om ett järnvägsfordon bedömts övertaligt och en avyttring kan vara aktuellt så skall i första hand andra järnvägsmuseiföreningar inom Museibanornas Riksorganisation (MRO) tillfrågas om intresse finns om bevarande av fordonet innan slutligt beslut om fordonets framtid tas”.